Marie
14 september 2011 11:35
Hejsan!
Ja, visst är det fruktansvärt!
Jag lider verkligen med den lilles mamma som står kvar i chock.
Jag har själv barn, en liten son på drygt 2 månader, och jag vet inte vad jag skulle ta mig till om något skulle hända honom.
Vi tänder ett ljus för Theo´s mamma.
Såna här gånger önskar jag att det fanns mer man kunde göra.
Ha en skön höst och tack för ditt inlägg! :)
/ M.